Martin Küchen

Dela den här recensionen:

Omslaget visar en bild på Martin Küchens farfarsmor med barn och hund på promenad 1914 i Tyskland, det år första världskriget började. Kulörer som mörkrostat kaffe här och var utspätt med gulblek grädde. Minnet aktiveras, en mörk dåtid frammanas och musiken brummar och skrapar i ett obarmhärtigt brus i inledande Ein Krieg in einem Kind (ett barn). Nuet är också en mörk tid, detta skrivet i slutet av mars 2022 när Ryssland anfallit Ukraina. I slutet av kompositionen kommer en mjukare melodisk tenorsaxofon in till tröst. Någon kan tycka att detta är svår musik, men den är också mycket enkel.

Martin Küchen spelar tenor- och altsaxofon, en elektroniskt dronande tanpura, högtalare och radioapparater hörs i lager på lager. 

Ordet thanatosis (som skivbolaget heter) betecknar en förmåga att spela död för att undkomma faror, som förekommer hos insekter till exempel. Bland annat har bolaget tanken att musiken ska röra sig långsamt utan alltför häftiga kast så att den kan fungera att lyssna till på låg volym i bakgrunden, men ska förstås också funka på hög volym för lyssning i djupaste koncentration. 

Vemodiga drone-lika melodislingor banar sig envist fram genom den sargade terrängen. Inte minst ingår ett genomtänkt allvar. Titellåten Utopia, nummer fyra av sex, är 69 sekunder koncentrerad tystnad. Tillsammans femtio minuter drama som hela tiden pendlar mellan då och nu. Musiken är, med alla sina spröt som petar och rispar lyssnaren, både förtvivlad och nödvändig antikrigspropaganda kopplad till alla tider. Mycket övertygande.