Pierre Ström och Emeli Jeremias

Dela den här recensionen:

Det första jag gör med en Bellmanskiva i handen är att genast leta upp epistellistan. Hur är urvalet? Har vi hört låtarna förr? Är det epistlar eller sånger som Fred Åkerström redan gjort legendariska i sina tolkningar? Och kan det bli finare än med Freds röst och gitarr samt Trio CMB:s tvärflöjt och cello?
Svaret är nej, men det kan bli lyssningsvärt ändå för det viktigaste är ju ändå visorna i sig, deras melodier och texter och att dessa lyfts fram på rätt sätt. Och det gör de här, tack vare den gamle trubaduren Pierre Ström som ofta fått stå i bakgrunden för mer legendariska vissångare med större rykte och personligare röster.
Men vad Ström har, och inte flera av de andra, är rösten, hälsan och livet i behåll. Med sin ganska ljusa stämma, sitt förhållandevis enkla gitarrspel och trevligt nog även lutspel lyfts ju texterna fram på ett ypperligt sätt.
Vad jag hört, eller läst, hade Bellman själv också en ganska ljus röst. Slutligen, även om detta mest är Pierre Ströms skiva så har han valt att vara jämlik med sin medmusikant på cello, Emeli Jeremias, så detta är enligt konvolutet lika mycket hennes skiva och med så njutbart cellospel är ju det ganska självklart. Dessutom avslutar hon med skönsång på den mycket vackra och inte alls uttjatade episteln om Ulla Winblad vid Fiskartorpet, epistel nummer … nej, den är ju faktiskt skriven av Ström själv och Lars Forsell!