The Avett 
Brothers

Dela den här recensionen:

Bröderna i The Avett Brothers har de senaste åren kommit att bli ett av de mer etablerade folkrockbanden. De definieras av ett rockigt sound, och har alltid befunnit sig en bra bit från den traditionella countryn. På True sadness hamnar betoningen än mer på rock än folk. Det är mindre av det avskalade sköra, mer trummor och gitarr. Och såklart Seth Avetts karaktäristiska röst, full av en energi som aldrig verkar ta slut.
Hela bandet öser på med energi, de är mästare på snygga melodier och låtar som det är omöjligt att inte fångas av. Samtidigt märks det att de försöker röra sig vidare och göra något mer än vad som förväntas av dem. Sista spåret May it last inleds med vad som låter som en hel symfoniorkester, och fortsätter sedan lika pampigt.
The Avett Brothers har vad som krävs för att skapa riktig arenarock och kommer med säkerhet bara att växa. Men det blir i den ambitionen här lite för brett för att träffa just den där nerven. Trots det växer True sadness på en med varje lyssning.