Emmett

Dela den här recensionen:

Det första man slås av är Elias Bjerstedts ovanligt fina sångröst, något som är extra sällsynt i den lo fi-anstrukna folkgenre hans band Emmett tillhör. Liksom låtbyggena i stort kombinerar Elias folkpop-örhängen och stram country med betydligt rivigare avgrundsdjup, inte helt olikt Jason Molinas röstklang, med drag av smörsång och Nicolai Dungers finjusterade höstsoul på tretton år gamla Soul rush.
Undrar om inte Ryan Adams ligger där nere i det undermedvetna och spökar också, House that I sleep in hade i vilket fall passat bra in på amerikanens hopkoksskiva Demolition. Allra bäst är folkstompiga Things I know, i sällskap med resten av spåren där duon gräver som djupast i den traditionella myllan – den mörka indiekänslan kommer så naturligt ändå. Många är tillfällena där skivan överraskande tar ny fart när man tänker att bandet redan spelat ut alla sina kort i en enhetlig och avskalad ljudbild.