Skivrecension

The sorrow songs: Folk songs of black British experience
Saknade folksånger

Angeline Morrison

The sorrow songs: Folk songs of black British experience

Skivbolag: Topic
Format: CD/LP/DL
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 24 feb 2023

Dela den här recensionen:

När folksångerskan Angeline Morrison, en Cornwall-boende ättling till afrikanska slavar, sökte efter sånger om färgade människor i den brittiska vistraditionen kammade hon noll. En sångtradition så rik på allehanda sorts personer och situationer var praktiskt taget renons på personer med afrikansk bakgrund. Vilket ter sig konstigt, med tanke på att det finns bevis på att svarta människor har funnits i England så tidigt som under romartiden.

Detta fick Morrison att började studera ämnet och leta efter texter och berättelser om den afrikanska diasporan. Inspirerad av vad hon fann skrivet om de amerikanska svarta slavarnas folksånger, började hon ”återskapa” egna sånger baserade på de texter hon hittat. 

Morrison använder sig skickligt av det traditionella brittiska folkidiomet (är noga med vers och refräng, så att folk ska kunna sjunga med), för att lyfta fram livshistorier av en ofta – även i dag – undanskymd befolkningsgrupp in i den nationella visskatten. Hon gör det med en rättframhet som saknar sensationslystnad. I stället finns där respekt och empati.

Unknown African boy (d 1830) bygger på en tidningsartikel som nämner en drunknad pojke som flutit i land efter att ett slavskepp hade kapsejsat utanför Scillyöarna. Black John är historien om en slavpojke som kom till Wales på 1700-talet och visade anlag för trädgårdsskötsel; han har nyligen förärats titeln Storbritanniens första svarta hortikulturalist, med en ros som fått hans namn. 

Cinnamon water handlar om Mary Jane Seacole, kunnig i folkmedicin, som drev The British Hotel under Krimkriget, där soldater kunde få vård och vila ut. Hide yourself behandlar 1919 års raskravaller i Liverpool. Två sånger, The beautiful spotted black boy och Slave no more, handlar om slavar som efter döden begravdes med sina forna ägare, medan den mer allmänt hållna Go home är tillägnad alla som vid något tillfället har känt sig ovälkomna på den plats de kallar sitt hem.

The sorrow songs är en vacker och viktig skiva som onekligen fyller ett tomrum.


Fler recensioner

Annonser