Ale Möller/Lena Willemark/Hans Ek/Västerås Sinfonietta

Dela den här recensionen:

Det är svårt att riktigt förstå omfattningen av det inflytande och den påverkan som Ale Möller och Lena Willemark haft (och har) inom svensk folkmusik och all närbesläktad musik. Eller är det rent av tvärtom, lätt att förstå?
För drygt tjugo år sedan gav duon ut skivan Nordan, och här kommer ett slags uppföljare, fast på ett annat sätt. Ett slags symfonisk, folklig crossover. Klassisk musik i folklig tappning är ju inget nytt påfund i Sverige. Men till skillnad från Alfvén och Peterson-Berger finns inte den sockersöta bilden av gröna hagar och vajande sädesfält på den här skivan. I stället är det den Möllerska blandningen av hela världens musik som krockar med symfoni och nordiskt vemod.
Krocken blir inte alltför våldsam, men är till och från rätt svårtillgänglig. All musik på skivan är komponerad av Ale Möller och dirigenten/arrangören Hans Ek som här leder Västerås Sinfonietta, med några inslag av traditionella spelmanslåtar.
Lena Willemark är i dag förebild för många unga folksångerskor. Hon är ju, på gott och ont, drottningen av innerlighet. I det här sammanhanget passar det utmärkt. Men här finns också tungt ensemblespel när hela sinfoniettan brötar loss, som i Intermezzo 3: Ormdans. Jag gillar också den suggestiva sju minuter långa Gullharpan där Lena får ta i ordentligt.
En bra, men svår, skiva.