! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Två sidor av historien

Diverse artister

The Harry Smith b-sides

Skivbolag: Dust-to-Digital
Recenserad av: PM Jönsson
Publicerad: 19 feb 2021

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Anthology of American folk music

Folkways

Det är svårt att föreställa sig musikutbudet i början av 1950-talet. Vinyl-skivan har då enbart funnits i några år. Tiden efter det andra världskriget har påverkat det mentala landskapet. Många vill bejaka det positiva i livet och dansa sig lyckliga till swing och elektrifierad rhytm’n’blues eller drömma sig bort till europeisk schlager och crooners som Frank Sinatra. Det är precis innan rock’n’roll ska förändra populärmusiken för evigt. 

Sedan finns alltid de som tänker annorlunda. I New York har Moe Asch startat Folkways Records som planerar att dokumentera hela världen. Alla kulturer eller konstnärliga uttryck är tillåtna liksom dokumentärt material i olika former. En dag träffar Moe Asch en kuf, Harry Smith, som nyligen flyttat till New York från Kalifornien och som visar sig ha en stor samling 78-varvare med mestadels amerikansk blues- och hillbillymusik från sent 1920-tal och tidigt 1930-tal. Harry Smith har dåligt med pengar och försöker sälja några skivor till Asch, men i stället föreslår Folkways ett samarbete. Utifrån Harry Smiths skivor gör man en samling med musiken. Det blir en hel box med sex lp som man helt enkelt kallar American Folk Music. En antologi som – minst sagt – kommer att sätta sina spår. Ingen hade paketerat eller kontextualiserat amerikansk blues, gospel, hillbilly och cajun på samma sätt tidigare. 

Ursprungsantologin kom ut 1952 och blev under 1950- och 60-talet en bibel för folkboomens olika aktörer, från akademiker till kommersiellt framgångsrika ikoner som Bob Dylan. När den ges ut igen på cd 1997 hittar nya generationer musiken och även om det har släppts liknande boxar och samlingar är Harry Smiths urval själva urtexten. 

Men vilka låtar valde han bort? Vad fanns på b-sidorna på de gamla skivorna? Samlare har försökt göra bootlegversioner med The Harry Smith B-sides, men ett par skivor har i princip varit omöjliga att få tag på. Dust-to-Digital har arbetat med projektet länge. En av initiativtagarna, John Cohen, gick bort under tiden, och först efter sju år kan denna nya box sjösättas, som givetvis måste sättas i relation till den ursprungliga antologin (som kommer i nyutgåva på Folkways, i mars). 

Jag lyssnar knappt på något annat i en månad. Bland b-sidorna lockar en del obskyriteter, men även kända sånger som hörts i olika versioner långt senare och hamnat i en folkmusikalisk kanon. Och egentligen fanns inte a- och b-sidor på den här tiden, utan två låtar, som båda skulle kunna hitta en publik. Det är Charley Patton och Carter Family, Blind Willie Johnson och Kelly Harrell, The Carolina Tar Heels och Sister Mary Nelson, Henry Thomas och Columbus Fruge, innerlig gospel, mördarballader och lekfulla ordföljder. ”The old, weird America”, som författaren och kritikern Greil Marcus kallade musiken, men det finns en kraft och originalitet i de olika rösterna, i de knackliga och rispiga stenkakorna, som tuggar sig igenom tidens olika filter.

84 låtar i originalutgåvan av American folk music. Inte riktigt lika många låtar nu. Tre spår har tagits bort, på grund av rasistiska texter. Dust-to-Digital ville inte riskera att låtarna spelades utan kontext. Däremot finns det information om dem i den medföljande boken och givetvis kan man leta upp låtarna på nätet. Inte helt oproblematiskt med censur – men jag respekterar beslutet. Boken, med texter av bland andra Dust-to-Digitals grundare Lance Ledbetter, och halvkryptiska fakta om låtarna à la Harry Smith, rekommenderas, så att kontexten och själva musiken blir tydligare.

USA är fortfarande ett konstigt och rasistiskt land, tänker jag, när jag lyssnar på vissa av låtarna ännu en gång och samtidigt slungas in i nuet, med Donald Trumps sista veckor som president i huvudet. Och man kan alltid lära av historien, som att lyssna på den gamla musiken, som Harry Smith i princip räddade och aktualiserade en gång i tiden. Fantastisk musik. Fortfarande.

Annonser