Sam Amidon

Dela den här recensionen:

Sam Amidon har ett sound som delvis påminner om en mindre skör Nick Drake. Sången och den för det mesta avskalade uppbyggnaden är konstnärligt utformade. Bland annat kan både flöjttoner och en inlånad jazzgitarrist höras på några av låtarna.
The following mountain har en ruffig, hemmainspelad känsla och känns verkligen som ett gediget hantverk. Samtidigt befinner sig den långt ifrån mainstreamfåran. Det är inte svängig folkmusik, utan snarare ett försök att göra något helt eget. På vissa av spåren tar egensinnigheten över. Det blir allt för gällt och bullrigt utan att jag kan se att det tillför något musikaliskt. Men överlag känns det välgenomtänkt i sin konstnärlighet.
Den skickligt komponerade musiken utmanar sina lyssnare och är inte alltid den lättaste att ta till sig. Men för den som har engagemanget, och uppskattar mer krävande musikupplevelser, är skivan ett spännande inslag.