Dennis Egberth

Dela den här recensionen:

Min recension i Lira våren 2021 av trumslagarens första album i eget namn, också benämnt Dennis Egberths första, avslutade jag med ”Genom denna rumsterande och omväxlande tonvärld löper underfundigt välljudande musik som en mersmakande röd tråd.” Den meningen skulle kunna återanvändas även här. Också hans andra album Dennis Egberths nästa, som kom 2023, fick ett mycket positivt utlåtande i Lira.

Nu är Egberth aktuell med ett tredje album med en konstellation han valt att kalla The Dennis Egberth Dynasty och som består av helt andra – men absolut inte mindre namnkunniga – musiker än dem som var med på de två tidigare skivorna. Här finns Fredrik Ljungkvist på tenorsax och klarinett, Niklas Barnö på trumpet, Alex Zethson på Wurlitzer, Joe Williamson på kontrabas, Linus Hillborg på elektronik och Egberth själv på trummor. Albumet spelades in i Atlantisstudion i Stockholm i december 2023, men är utgivet på det Brooklyn-baserade skivbolaget 577 Records.

Musiken utgörs av fem egenartade kompositioner av Egberth där den tvådelade sviten PanGu och det efterföljande spåret Chicken itza utgörs av en mix av spirituell jazz och elektronika som skapar en lika hypnotisk som meditativ känsla. Bäst på detta ombytliga album är i mina öron dock det nervladdade stycket Bogey, med rappa solon från bland annat Barnö och Ljungkvist, tillsammans med det närmast hymnliknande spåret Eternal garden.