Per Texas Johansson

Dela den här recensionen:

Skivan hette inte Återkomsten men den blev ju det. En stort fett ”Hej igen!” till jazz-Sverige och en Gyllene skiva efter år av åkande i Flemingsbergs rulltrappor upp till narkosavdelningen på Karolinska sjukhuset. Lusten till musiken var tillbaka. Vi skrev 2015 och sedan dess är det enklare att räkna upp vad han inte har varit med i än tvärtom … Nej, men skämt åsido. Texas Johansson berikar storligen de konstellationer han är med i. Om det så är attack-jazz-punk med JH3 eller det öppna sökandet i bop-bluesmarkerna med Orakel eller som en av tre i Makarov-Krutov-Larionov-kedjan i Johan Lindströms blåssektion.

Nu är Texas tillbaka med sitt soloprojekt – den här gången har han lämnat Johan Lindström hemma vilket medför att Mattias Ståhl ges större utrymme. Den kvarvarande råheten står Texas numera själv för. Stråk på himlen och stora hus låter som något av poeten Göran Sonnevi. Plattan har ett tydligt släktskap med Rulltrapporna men en mer skir och eftertänksam ton. Det är mer av kammar- och mindre av krautjazz men det rör sig ändå inte mindre under ytan där en låt som Blues i dis samtalar genom tiderna med Jan Johanssons Blues i oktaver. Konrad Agnas står för trummor och timpani. Josefin Runsteen gästar på fiol och Margareta Bengtson på harpa. Rebecka Törnqvist har skrivit text till låten Barballad och Sara Isaksson är med på ett körhörn. Bara en sån sak.