Shinken Shobu

Dela den här recensionen:

Tänk att sitta under ett körsbärsblomregn vid foten av Fuji-berget och plötsligt få höra Stina Hellberg Agbacks harpa. Shinken Shobu – det här är på djupaste allvar, det här är som en duell med skarpa svärd, tänker kanske dagens japaner. Vi andra mindre bevandrade i det japanska språket och kulturen inser bara att när svensk 2020-talsjazz en gång i framtiden ska summeras, kommer Hellberg Agback att framstå som en skyddsvärd biotop. 

Stina Hellberg Agback är skolad både i klassisk harpa och i jazz på Kungliga Musikhögskolan i Stockholm och Berklee College of Music i Boston. Efter egna grupperna SHA3K, Hexabit och Namna och i Mattias Risbergs Mining, med Mariam The Believer och Skogen, har Stina Hellberg Agback nyligen gett ut trioplattan The standard is the standard och nu kommer alltså kvintettalbumet Sou makuri med gruppen Shinken Shobu. 

Medmusikanterna är en förstafemma i friform med Jon Fälts tickande trumhjärta i centrum, som en Egil Johansen med Bodil Malmstens pennföring. Alberto Pintons sinnesvidgande träblås, basisten Filip Augustsons eviga trä och Eva Lindals hjärtskärande violin. Det är vackrare än i Körsbärsdalen om aftonen. Mer vemod än i en solnedgång över Fuji. Det här är en av årets mest remarkabla plattor.