Skivrecension

Songs from the river wind
Traditionell folkcountry

Eliza Gilkyson

Songs from the river wind

Skivbolag: Howlin’ Dog Records
Format: CD/DL
Recenserad av: Pierre Eriksson
Publicerad: 18 feb 2022

Dela den här recensionen:

Singer-songwriter-veteranen Eliza Gilkyson har hunnit fylla 71 år, men fortsätter att – lite i skymundan – spotta ur sig välljudande alster som är både personliga och relevanta. Efter att senast ha gett ut det politiskt laddade albumet 2020 har hon nu helt bytt spår – såväl musikaliskt som textmässigt – och tar sig den här gången an ett antal kärleksbrev till den gamla västerns människor och platser som hon säger sig ha stött på genom åren. 

Albumet är inspirerat av hennes far, folksångaren Tony Gilkyson och hans folktrio The Easy Riders, och titeln syftar på en del av bergskedjan Rocky Mountains som återfinns i västra Wyoming. Innerligt och kärleksfullt, i stillsam oldcountry-stil, lovsjunger Gilkyson bergen, floderna och ökenplatån i New Mexico dit hon nyligen flyttade från Texas. Med titlar som Farthest end, The hill behind this town, Bristlecone pine och At the foot of the mountain finns kanske risk att Songs from the river wind vid ett första ögonkast avfärdas som ett knippe klassiska gamla cowboylåtar som småmossigt glorifierar en era som för länge sedan passerat, men Gilkyson skulle inte vara Gilkyson om hon inte satte sin egen prägel på texterna. Därför handlar exempelvis den gamla irländska balladen Wanderin’ i Gilkysons tappning inte om vandraren som har en kvinna i varje by, utan om en äldre kvinnas inventering över livet som passerat. Och i den traditionella Buffalo girls – nu med tillägget Redux – får lyssnaren följa med på en svängom på stan sett ur ett kvinnligt perspektiv.

Songs from the river wind är en oemotståndlig hyllning till en enklare tid och en kärleksförklaring till landsbygden, som i slutändan visar sig vara en musikalisk smällkaramell tack vare producenten och multiinstrumentalisten Don Richmond som bland annat står för banjo, dragspel, dobro, mandolin, fiddle och pedal steel. Inte minst den avskalade Bristlecone pine – där en ensam banjo får sällskap av en stillsam elgitarr – är ett veritabelt mästerverk i all sin enkelhet.


Fler recensioner

Annonser