Jason Isbell

Dela den här recensionen:

Den litteräre Jason Isbell är tillbaka med fullängdaren Something more than free, en i allra högsta grad värdig uppföljare till 2013 års genombrott Southeastern, en skiva som satte den 36-årige Alabamafödde Isbell på den nya americanans kommandobrygga.
Nya skivan är liksom förra ett resultat av samarbetet med lyhörde producenten David Cobb. Men där Southeastern i stort sett byggde på Isbells sång och gitarr har Cobb och Isbell plockat med Isbells eminenta band mer på nya skivan som också har gästspel av Isbells fru, violinisten Amanda Shires.
I Something more than free har Isbell delvis återvänt till berättandet om människornas liv i Södern, det är nära och trovärdigt om livsbetingelser för arbetarklassen men samtidigt också mindre direkt inpå diktarens hud och nervsystem. Det finns ingen motsvarighet till Southeasterns öppningsspår Cover me up men det finns en lång rad fantastiska berättelser. Få kan som Isbell slå upp dörren med en första rad: ”There’s a few too many years on this hotel”, från Flagship.
John Prine har satt fingret på Isbells styrka som låtskrivare när han säger att det är inte så mycket fett på hans sånger. Isbell skriver fram ett stålskelett som ofta inte behöver mycket mer än hans röst och distinkta Martin. Speed trap town är en sådan. Närmast Springsteensk Nebraska-känsla i verkshöjd och genomförande. Nu väntar vi på Isbells mästarbrev.