Salif Keita

Dela den här recensionen:

Han hade ju egentligen gått i pension, Malis musikaliska kunglighet Salif Keita. 2018 meddelade ”Afrikas gyllene röst” att den där älskade stämman skulle få vila. Men så befann han sig i Kyoto, Japan, för två år sedan. Efter konserten på Kyotoponie-festivalen var han på sitt hotellrum och det bara råkade bli så att Salif Keita slutligen spelade in några låtar, trots att han protesterade milt genom att poängtera att hans gitarrteknik hade legat av sig.

So kono – titeln betyder ”i rummet” på mandinka-språket – rymmer nio låtar som klockar in strax under trekvart. Det är en avskalad inspelning, där Keitas akustiska gitarr ackompanjeras av Badie Tounkaras ngoni-luta och Mamadou Kones kalebass-slagverk. Keitas röst håller än i dag, även om den låter märkbart äldre och verkar i ett längre register. Särskilt fin är hyllningen till mångårige följeslagaren och gitarristen Kanté Manfila, som gick ur tiden 2011. Bland de tidigare ohörda kompositionerna finns ett par nya, intima versioner av låtar från hans 00-talsskivor.

Det må vara länge sedan Salif Keita, som fyller 76 år i augusti, hade sin storhetstid och gjorde alla de där samarbetena med stjärnor som Santana, Wayne Shorter och Buju Banton, men So kono är en lika oväntad som välkommen comeback.