Billy Bragg & Joe Henry

Dela den här recensionen:

Brittiske folk- och protestsångaren Billy Bragg fortsätter sin gärning att lyfta fram svunna tiders berättare och sångare, de som ville skildra den lilla människans liv och vardag. Den här gången tar han med sig sin amerikanske vän och kollega Joe Henry. De packar med sig sina gitarrer och inspelningsutrustning och ger sig av på en 65 timmars tågresa i Amerika. Då tåget gör uppehåll rusar de ut och riggar upp och kör en låt. Rätt och slätt, gitarr och stämsång med den naturliga ljudmiljön som bakgrund. Man kan höra avgångsutrop och tåg som ankommer och avgår.
Syftet är att lyfta fram den låtskatt som man finner i Hank Williams, Lead Belly, The Carter Family, Jimmy Rodgers med fleras repertoar.
Men också att berätta om järnvägens – eller snarare, människorna som byggde och levde med järnvägen – betydelse för samhället.
Det blir en bunt starka sånger som skildrar rallarnas och nybyggarfamiljernas vedermödor. Ett liv och leverne som innehöll hårt arbete och fylla och slagsmål. Men också kärlek. Om Railroad Bill I låten med samma namn var en vanligt förekommande karaktär i dessa miljöer låter jag vara osagt. Men det fanns säkert fog för att vara försiktig.
Det här skulle bara kunna vara en skiva med två män som spelar gitarr och sjunger visor. Och visst, det är två män som sjunger och spelar visor. Men hela projektet, upplägget med resandet och livetagningarna gör att det finns en nerv i framförandet. Man kan nästan höra hur stressen infinner sig när de försöker bli klara innan tåget ska avgå igen! Det skapar den äkthet jag saknar i så många produktioner som släpps i dag. Och bara det gör att detta är en platta värd att köpa och lyssna på.