Maggie Björklund

Dela den här recensionen:

Hypnotiskt. Hemsökande. Dunkelt. När den danska steelgitarristen Maggie Björklund målar upp sina musikaliska landskap går tankarna till ensliga och ogästvänliga skymningsbeslöjade vidder, övergivna spökstäder och fuktiga täta skogar som kryper alldeles för nära inpå. Det är förtrollande och ödesmättat, som taget ur någon gammal western, eller varför inte ett Twin Peaks-avsnitt. Maggies sparsmakade, smått poetiska texter om längtan, saknad och olycklig kärlek passar fint ihop med den ödsliga klangen. Dessvärre är inte hennes röst lika stabil som hennes briljanta steelgitarrspel. Oftast fungerar det hyggligt, men i något fall blir det väl tunt och konturlöst. Bäst fungerar det i Fro fro heart, en duett med Lambchops Kurt Wagner, men allra bäst är Shaken i de många suggestiva instrumentala låtarna, där instrumenten tillåts skapa fritt utan vokala begränsningar.