Patty Griffin

Dela den här recensionen:

Nionde studioalbumet av Patty Griffin, nu på eget bolag och obrutet kraftfull och känslostark. Griffin sjunger om samhällsfrågor – polisskjutningar och giriga företag – och om kärlek, förlust, uppbrott. Det är en strålande skiva, vackert producerad av multiinstrumentalisten Craig Ross, med massor av fint strängaspel, gitarrer, mandolin, ett dragspel, en trumpet; rotmusik, americana, i utsökta kompositioner och arrangemang.
När jag lyssnar tänker jag att Griffin använder sin starka men inte så omfångsrika röst ungefär som Lucinda Williams. Med ett likartat och gripande resultat. Och varje ord bär en innebörd och en tyngd. Lyssna till den sorgesamma och vackra Rider of days, eller den smått hypnotiska Everything’s changed. Eller … vilken av de tretton sångerna som helst. De är tämligen oemotståndliga.