Skivrecension

See the woman
Oväntad debut på pophimlen

Mari Boine

See the woman

Skivbolag: MPS/Naxos
Recenserad av: Maria-Kaisa Jurva
Publicerad: 7 apr 2017

Dela den här recensionen:

Det känns onekligen ovant att höra Mari Boine sjunga poplåtar på engelska – en flickdröm som den 60-åriga Mari nu förverkligat efter mer än trettio år i musikbranschen. Efter några lyssningar förstår man att samma professionella Mari är kvar trots att språket, genren, materialet och till och med bandet är helt utbytta.
Att förnyelsen blev lyckad bygger på globalt teamwork (med aktörer från Australien, Nya Zeeland, Tyskland, USA …) – allt från textförfattare, kompositörer och bandkonstellation till producenten Tobias Fröberg (ja, han från Sápmi Sessions). Ljudlandskapet är mjukt melankoliskt och intimt, en slags atmosfärisk och melodiös electropop.
Merparten av sångerna är skrivna av andra, exempelvis den bortgångne, amerikanske indianaktivisten John Trudell, vars text See the woman fått ge namn och tematik för hela plattan: historier berättade ur kvinnans perspektiv. Jojkelementen är inte helt utplånade, bland annat i öppningsspåret Today starts now kan man höra Mari jojka i bakgrunden. Den balladaktigt sköra och dämpade Adine & Isak är den enda samiskspråkiga låten på skivan. Den sjungs nästan viskandes till ett lyhört pianospel (av Martin Hederos).
Coverlåten Some say I got devil (sjuttiotalsartisten Melanies gamla hit) är spännande att höra i Maris tolkning. Starka stråkar och fint piano (igen!) sätter prägel i den egna låten Happily ever after. Låten 2-4-6-7-8-9 in one har en rytmisk drive. Låten Yes bjuder på elektroniska slingor, lite Peter Gabriel-stuk där. Teepee room imponerar med sin suggestiva stämning. This is my heart bjuder mer på den ”gamla” Mari Boine med starka röstresurser. Ja, hon har kvar sin säregna stämma oavsett om det är pop på engelska eller världsmusik på samiska hon sjunger. Den är själva roten i all hennes musik.


Fler recensioner

Annonser