Peter Walker

Dela den här recensionen:

Gitarristen Peter Walker från Boston hade studerat flamenco i spanska Granada 1963 och blev efter hemkomsten följande år inspirerad av österländsk musik, efter en konsert med Ravi Shankar. Därpå följde ragastudier med Shankar som lärare och George Harrison som studiekamrat. Några år senare släppte Walker två lp-skivor med en banbrytande blandning av folk, raga, flamenco och psykedeliska övertoner. Den första, Rainy day raga, hade gitarren som huvudinstrument. På den andra, Second poem to Karmela, koncentrerar han sig på det indiska lutinstrumentet sarod med ackompanjemang av flöjt, fiol och tabla.
Musiken är improviserad och känns ofta ganska hektisk. Mest intressant blir det när Walker söker sig utanför de gängse ramarna: Barefoot har inslag av bluegrass, Circus day av blues och country & western. Gypsy song är det första mer meditativa spåret, det är trevande, sökande men har en underliggande, påtaglig intensitet. I & thou, som även har drone-instrumentet tamboura i kompet, är en passionerad indo-flamenco-fusion som tyvärr slutar just när Walker under de sista flyende sekunderna antyder en möjlig, intressant vändning. Tear och Blake street är två korta, regelrätta flamenco-spår på akustisk gitarr, framförda utan krusiduller.
Märkligast är det avslutande spåret, Mixture, på vilket Walker spelar sarod och coral sitar. Men det mest framträdande instrumenten är en orgel, spelad av skivans producent, här tillika medkompositör, och syntföregångaren ondioline. Ljudmässigt ligger Mixture närmare tidiga Tangerine Dreams space music, än raga, flamenco eller folk.