Esbe

Dela den här recensionen:

Kompositören och sångerskan Esbes bakgrund är klassisk musik, som hon efter studier på Londons Royal Academy of Music huvudsakligen framförde på klassisk gitarr. Men med familjerötter i både Östeuropa och Nordafrika har hon alltid haft en dragning till orientaliska tongångar och sångstilar.

Hennes nya album är inspirerat av resor längs Nilen, resor som utgick ifrån pyramiderna vid begravningsområdet Saqqara, två mil söder om Kairo. Soluppgången över faraonen Djosers trappstegspyramid och romantiska funderingar kring slavarna som byggde pyramiden gav grundidén till ett album om heliga platser, blodmånar och evig kärlek.

Musikaliskt är Saqqara en blandning av world electronica, hypnotiska grooves, sufimystik och ökenjazz. Allt framfört elektroniskt, med samplade stråkar, slagverk och bas. Syntarnas isande exakthet är obeveklig men balanseras av Esbes imponerande intensiva, melismrika sång.

Stilmässigt vandrar hon samma typ av stigar som Dead Can Dance och Sussan Deyhim (med lite av Clannads Harry’s game här och ett stänk av Peter Gabriels Shock the monkey där). Eyes of blue låter som en poppig eftergift, något komponerat för en James Bond-film. Men resten – som Paint the moon och Qawaali dance, med ordlös sång – pendlar mellan fantasieggande och bedårande vackert.