Wolfert Brederode

Dela den här recensionen:

Den nederländske pianisten och kompositören Wolfert Brederode presenterar här det verk han fick en beställning på till 100-årsdagen av första världskrigets utbrott. Hela skivan känns som en enda lång svit i ett modernt nutida ljudlandskap. Sättningen är piano, stråkkvartetten Matangi och slagverk som spelas av Jost Lijbaart. Pianot är den stora drivande kraften hela tiden, men mycket plats ges till Matangikvartetten som är en av de intressantare kvartetterna i Nederländerna i dag. 

De fjorton spåren är alla ganska korta och presenterar en idé som de sedan stannar i. Ibland är det svårt att veta vad som är helt skrivet och vad som är improviserat, kanterna är nedslipade och musiken bildar ett böljande nät av stämningar. Det hörs att producenten Manfred Eicher varit väldigt närvarande vid inspelningstillfället, vad som fokuseras på och vilken riktning musiken tar känns igen. Det skulle ofta kunna var filmmusik, och ibland kan det vara väldigt mycket bakgrundsmusik utan något som tar plats i förgrunden. När sedan ett kraftigare tema som Duhra spelas känns det desto mer uppskattat. Men samtidigt händer det väldigt mycket i musiken, detaljerna är små, så den växer efter varje lyssning då det finns mycket nytt att höra. 

Wolfert Brederode har gjort många olika typer av projekt, detta ett av de mer egenartade, så verkligen en pianist på den europeiska nutida jazzscenen att hålla koll på.