Sakina

Dela den här recensionen:

Under 1990-talet var Sakina verksam inom Mesopotamian Culture Center, en kurdisk artistorganisation som arbetade i Turkiet, där hon efter att ha anordnat illegala konserter tvingades att fly utomlands.
Med sin numera skolade röst för hon i sångerna fram den sociala och politiska historik som under lång tid präglat kurdisk identitet. Texterna på skivan handlar om politiskt motstånd och gerillakamp i bergen men innehåller också sånger om kärlek och minnen av kamrater inom moståndet .
Musikaliskt bär hon med sig olika regionala sångstilar och blandar traditionella och moderna uttryck i sin musik. Detta tillsammans med många musiker som hanterar olika instrument och varierar den känslostämning som varje sång behöver.
Det stränginstrument som starkast laddar musiken är tembur (laute). Dessutom spelar man i gruppen piano, cello, violin, flöjt, duduk, gitarr, bas och slagverk i varierade konstellationer. Men Sakinas återhållna sångsätt har inte den nerv som texterna rimligen inbjuder till. I stället väljer hon ett mer rakt och tillrättalagt framförande som skiljer sig från det folkliga och känslofulla uttryckssätt som ofta karakteriserar kurdisk musik.