Riffarrica

Dela den här recensionen:

Riffarrica har en maffig ljudbild som låter betydligt större än vad som kan väntas av en duo, men likafullt är de bara två som gör denna nyskapande tolkning av estnisk folkmusiktradition. Framför allt är det Kulno Malvas dragspel som bygger upp det feta soundet, inte minst genom mäktiga bastoner. Inte sällan används diverse effekter för att ge ytterligare klangfärger – ibland låter instrumentet snarare som skruvade syntar, och det rejält distade solot i Foggy world kunde varit hämtat från en hårdrocksplatta.

Den andra halvan av bandet är trummisen Kristjan Priks, och även hans spel låter emellanåt elektroniskt medan det andra gånger är närmast punkigt. Bandnamnet till trots finns det mer än bara riffande här, och de snyggaste melodierna dyker upp när Malva i två låtar byter ut dragspelet mot estnisk säckpipa, vilken jag gärna hade hört mer av.