! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Kosmisk jazz möter postrock Lira Gillar

Jaga Jazzist

Pyramid 

Skivbolag: Brainfeeder
Recenserad av: Timo Kangas
Publicerad: 18 sep 2020

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Inledande Tomita startar någonstans i Miles Davis- och Goran Kajfeš-land, men påminner snart rätt mycket om svenska Dungen i upplägg och stämningar. Sedan må låten vara ämnad som en hyllning till den japanske kompositören Isao Tomita, pionjär inom elektronisk musik, ibland med spejsade förtecken. Eller kanske är låten döpt efter den välrenommerade ramenrestaurangen Tomita, känd för sina fem timmar långa köer?

Trumpetaren Mathias Eick lämnade Jaga Jazzist redan för tio år sedan och har bland annat jobbat mycket med skivetiketten ECM. Numera är det aningen mer syntbaserade tongångar som gäller för Jaga Jazzist än just blås-dito. Även om nya Pyramid inte är riktigt lika elektroniskt tung som 2015 års Starfire; här finns blås så det räcker: sax, tuba, trombon, trumpet. Under de stämningsfulla, atmosfäriska sjoken ligger hos Jaga Jazzist hela tiden en komplex rytmisk väv, med elbas och trummor. Kalla det vad du vill. Postrock, post-postrock, post-kosmisk post-jazz? Höga Postnord?

Nio minuter långa The Shrine är en närmast afrobeat-förtätad rytmisk djungel, som ibland svävar ut i ljuset från den kosmiskt upplysta Dungen. Oktetten bygger sin Pyramid (de kallar det en ep) på fyra långa musikstycken, mellan strax över åtta och strax under fjorton minuter långa, där de tillåter musiken att ta ut svängarna och andas ut mitt i det malande. Avslutande Apex är ett av två stycken som mäter exakt 08:09 och där når oktetten ett hypnotiskt groove som minner om svenska The Exorcist GBG.

En härligt frisinnad utgåva på skivetiketten Brainfeeder, som drivs av Alice Coltranes släkting Steven Ellison, mer känd under artistnamnet Flying Lotus.

 

Annonser