Sandra Borøy

Dela den här recensionen:

När norska Sandra Borøy sjunger är det omöjligt att inte tänka på kollegan Ane Brun, även hon med rötter i Norge. Båda har en distinkt sångröst som både är spröd och kraftfull på en och samma gång vilket fascinerar.

Det märks att Borøy inte är en gröngöling, hon rör sig säkert, lätt och ledigt i den samtida melodiösa jazzen som lånar friskt från popmusiken. Kanske är detta en egen subgenre – jazzpop – där exempelvis Rebecka Törnqvist har etablerat sig.

Borøys låtar är lekfulla, snygga och lättsmälta skapelser med underfundiga texter som smeker örat, och man får känslan av att man traskar genom skogen till ett lätt höstduggregn och funderar på livet. Personligen saknar jag kanske någon låt som sticker ut mer, som vågar bryta mot allt det väna och mjuka och river till.

Det är ett eminent band som backar upp Borøy, en särskild eloge till Idar Eliassen Pedersen som med Jon Hasselskt trumpetspel ger några av låtarna en himmelsk glans. Njut av hans solon i Jeg er her och Vi.