Skivrecension

Painted lady
Idérik folkestradör Lira Gillar

Jon Boden

Painted lady

Skivbolag: Navigator Records
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 18 dec 2016

Dela den här recensionen:

För ett år sedan utannonserade Jon Boden på sin hemsida att det var dags att inleda en solokarriär; de tolv åren med Bellowhead hade varit fantastiska, men nu var det dags för nya vyer och nya vägar. Av denna anledning har Navigator återutgivit Bodens första soloalbum, det ambitiösa och originella Painted lady från 2006.
Painted lady må vara tio år gammal, men den känns fortfarande fräsch, spännande och olik det mesta inom folkgenren. Det finns en indie-aktig råhet över Bodens kompositioner. Han besitter en stor genrekunskap, inte bara folkbaserad, som har bidragit till hans mogenhet och oräddhet som låtskrivare.
Boden spelar alla instrument, är något av ett enmans-Bellowhead: fiol, cello, elektrisk och akustisk gitarr, ståbas, concertina, banjo, indiskt harmonium, elpiano, trummor, trummaskin, klockspel, radio och, kanske mest oväntat, moog. Arrangemangen är ibland på gränsen till lågbudget, med sparsmakade instrumentkombinationer och distade gitarr- och mikrofoneffekter, men de öppnar för en variation av stilar:
Get a little something är rå deltablues kryddad med Tom Waits ande (som även uppenbarar sig på ett par andra spår); Josephine (Napoleon’s song) är en romantisk popsång som mycket väl hade kunnat bli en topplistehit; True love är fjäderlätt country, med ett ljuvligt stråkarrangemang; Broken things, till ensamt concertinakomp, har ett drag av fransk chanson, Lemany av latinamerikanska influenser; och vackra Blue dress är en relativt enkel, romantisk folkballad.
Som en lyckad kupp framförs Whitney Houstons I wanna dance with somebody, en av återutgivningens tre bonusspår, i en lo-fi-version, som vals med neddraget tempo, vilket gör den märligt relevant på skivan.
Painted lady släpptes fyra månader innan Bellowheads första album. Och det känns som om den i viss mån har varit ett genrep för skapandet av estradören Jon Boden. Ett lyckat genrep, visade det sig. Och onekligen en (tidig) rivstart för solokarriären.


Fler recensioner

Annonser