Kira5

Dela den här recensionen:

En stilla basklarinett, ljusa minnen och längtan inleder. Sedan kommer basfiolen med tung gungande blues, där en genomträngande röst pekar mot framtiden. Nu är det inte ljust längre och övriga musiker instämmer. Trumvisparna piskar och en torr ofruktbar himmel (Arid sky) får gräset att lukta bränt. I ett mellanspel, I got brave, finns äntligen en smula hopp, en stunds vila. 

Kira5 har arbetat fram en berättelse som stilmässigt blandar jazz, folk och spoken word. Det är närmast en sorts musikteaterföreställning med angeläget ärende, ingen trivsam lördagsunderhållning. Vi lever på övertid, och det enda vi har är varandra, Vem eller vad kan man lita på? som Hoola Bandoola undrade i en tid när hoppet hade bättre odds.

Frustrationen över samtiden, och inte minst framtiden, är mycket tydlig i såväl text som musik. En del är på svenska, en del på engelska, inte helt klart varför. (En rymligare kulturbudget skulle kanske också kunnat fixa ett texthäfte?) 

Maria Eriksson Andin på röst, sång, text och musik, Rikard Wadman på tenorsaxofon, basklarinett, text och musik, Hanna Björner Brauer på piano, Nils Kristensson på basfiol och Christian Martinsson på trummor, plus körinsatser av de flesta. Musikerna gör gott och väl vad som krävs för att vi ska fatta.