Ernest Troost

Dela den här recensionen:

O love handlar om kärlek och Ernest Troost har en traditionell avskalad berättarstil när han ska förmedla känslan. Hans lågmälda röst går som en röd tråd genom hela skivan. Ibland blandar elgitarrer och trummor ut det och gör skivan till mer klassiskt rockig. Det här är bra renodlad americana med tyngd. Men jag kommer på mig själv när jag lyssnar på skivans titelspår, att det finns en låt med samma namn i samma genre, som är bättre. Det här går i samma stil som bland annat Blaze Foley och Gurf Morlix (som just skrev den andra låten, Oh love). Det som saknas på O love är Ernest Troosts egna avtryck. Känslorna får sällan bryta igenom på riktigt och det gör att det blir till en skiva som glider förbi i bakgrunden, men inte grabbar tag. Sedan dyker det ljusglimtar upp ibland, som All I ever wanted was you eller Bitter wind. Det finns defintivt potential här, det enda som saknas är lite mer känsla.