Chris Wood
None the wiser
Skivbolag: R.U.F.Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 16 okt 2013
Dela den här recensionen:
Chris Wood gör det definitivt inte lätt för sig. Hans nya album är en kompromisslös betraktelse av dagens Storbitannien, med genomgående mörka texter och närmast dystra, musikaliska arrangemang. Det är hart när omöjligt att nynna eller vissla melodierna, med undantag för den trudelutt Wood själv visslar, i slutet av A whole life lived.
Som brittisk samtidsskildrare är han dock för närvarande en av de främsta.Titelspåret till None the wiser är helt baserad på observationer han gjort och samtal han lyssnat på under en lång brittisk turné förra året. Och det är en tillvaro där glaset ständigt är halvtomt.
Wood har bytt ut den akustiska gitarren och fiolen mot en elektrisk gitarr, som han skickligt trakterar på en nästan diskret volym. Tillsammans med ståbas och Hammondorgel, lite piano och en vilsen trumpet, ger han sångerna en klar jazzkänsla. Men musiken är långt ifrån glättig, utan lika dyster som texterna.
De sånger som står ut, för mig, är först och främst Woods tolkning av William Blakes dikt Jerusalem. Den nya musiken föreslår en annan tolkning av Blakes text, långt ifrån den version med Hubert Parrys musik som britterna stolt sjunger på den årliga Last night of the Proms. Likaså Tally of salt, som är en lågmäld hyllning till äktenskapet. Men främst avslutande The woolfless years, där musiken stundtals släpper in lite solsken, och texten utstrålar en viss positivism. Där verkar äntligen Woods glas vara halvfullt.