Liz Overs

Dela den här recensionen:

Liz Overs solodebut i folkgenren (hon har tidigare släppt skivor med duorna Chalk Horse Music och Pocket Size) är en spännande och personlig kombination av traditionella folksånger och egna kompositioner. Sångerna behandlar mytologi, mystik och magi, barndom, mord, naturromantik och månen. Hon förmedlar sina sånger – berättelser – med varsamt vävda arrangemang och en försynt, ljus och varm stämma.

Man kan uppfatta Overs musikaliska inspirationskällor, med rötter i 1960- och 70-talens brittiska folkrevival (Patterns, Snow Moon, Alleyways); det finns ekon av Pentangle i kombinationen av akustisk och elektrisk gitarr och ståbas. Men Overs har bredare perspektiv än så.

Inledande Prayer to the year låter som en trollformel, en besvärjelse för årstiderna. Naturinslaget återkommer i flera av hennes sånger, i texter om strandvallmo (Yellow horned poppy) och kaprifol (den underbara Honeysuckle on the vine).

Tre av de fyra traditionella sångerna handlar om död: mördarballaderna Cruel sister och The Bramble briar. Bad girl är ett skillingtryck om en ung kvinna som dör i kvicksilverförgiftning – ett resultat av den medicin som fordom rekommenderades för syfilis; dess rökiga jazzklubbstämning i arrangemanget känns passande. Att den fjärde traditionella sången, Fair maid is a lily o, är hämtad från filmen The wicker man förvånar inte – den genomsyras också av myt och folklore.

Overs trio av skickliga ackompanjatörer, Neil MacColl (gitarrer, psaltare), Ben Nicholls (ståbas, banjo, concertina) och David Tomlins (gitarrer, mandolin), ger lyhörda lyft åt Overs röst och autoharpa; inte mindre än fem av sångerna spelades in utan pålägg, live i studion.

Albumet avslutas med titelspåret, en kort vaggvisa som sammanfattar skivans teman om magi, natur och död. Dess namn kommer från den mytologiska figuren Lilit, som ibland avbildas i formen av en tornuggla (albumtitelns Nightjar), beskrivs som en trollpacka och troligen är bakgrunden till vårt eget skogsrå.

Kanske är det Lilit, kanske Overs egna magi, men när sista spåret tonade ut kände jag ett starkt behov att börja om från spår ett.