Skivrecension

Navega Mundos
Nyfiket unik musikmix Lira Gillar

Las Hermanas Caronni

Navega Mundos

Skivbolag: Les Grands Fleuves
Recenserad av: Maria-Kaisa Jurva
Publicerad: 27 maj 2016

Dela den här recensionen:

På sitt tredje album fortsätter de skönsjungande argentinska tvillingsystrarna Caronni envetet sitt gränslösa musicerande där ett akustiskt och minimalistiskt uttryck står i centrum. Laura på cello och fiol, och Gianna på klarinett och basklarinett som ljudmässigt påminner om en saxofon. Båda sjunger, för det mesta på spanska, ibland på franska och engelska.
De föddes i en mycket musikalisk familj med rötter och identiteter både i Väst- och Östeuropa – i Spanien, Italien, Schweiz och Ryssland. Mormor som var ryska och morfar med schweiziskt-italienskt ursprung träffades då de sjöng La Traviata på operan i Rosario, systrarnas hemstad i Argentina. Det ni! Mormor sjöng även tango.
I hemlandet fick systrarna klassisk skolning i musik men nyfikenheten har lett dem att utforska även andra musikstilar och till och med att byta land. Sedan slutet av 1990-talet har de sin bas i Frankrike där de bildade sin experimenterande duo och började skapa egen musik.
Systrarna är mästerliga uttolkare av latinamerikanska och europeiska influenser på sitt eget charmiga sätt. Vilket ljudlandskap enbart sång till klarinett och cello kan skapa! Vissa låtar är minimalistiska, helt instrumentala med expressiva stråkar och klarinett till ett sparsamt slagverkskomp så att det blir till gränsen på sofistikerat kammarmusikaliskt. Förföriskt vackert blir det – skör poesi som fastnar direkt.
Systrarna har bland annat tonsatt en dikt av Rainer Maria Rilke som de på skivan sjunger på franska. En av skivans vackraste låtar. Melankolisk.
Det finns blinkningar även till populärmusiken, som den lysande covern av the Doors Spanish caravan. Eller referenser till stor litteratur, som låten Macondo, inspirerad av Garcia Marquez Hundra år av ensamhet.
Låten La chica del 17 är mer som en jordnära folkvisa som spelas de musikaliska morföräldrarna till ära. För att förhöja det musikaliska uttrycket har dragspelaren Raúl Barboza och slagverkaren Ceïba bjudits in på några spår. Som helhet mycket lekfull, gränslös, mångbottnad men samtidigt sparsmakad och ytterst tonsäker musik. Rekommenderas absolut.


Fler recensioner

Annonser