Brooks Williams

Dela den här recensionen:

Brooks Williams är en av de amerikanska artister som skriver låtar, sjunger och spelar vid sidan om, inte alls omtalad efter förtjänst i USA och väl helt okänd i Sverige. Hans egna låtar kan vara mer av såväl folksång som blues och country, ibland rejält rockiga. Sättet att göra låtar påminner om Loudon Wainwright och resultatet håller dessutom ofta samma klass.
Men Brooks Williams är alltså tuffare, spelar med slide på vad som kallas resonans- eller plåtgitarr, ibland också elgitarr. Ingen virtuos som stilar med extratoner utan en fundamental gitarrist, perfekt för sin musik. My turn now – hans nyaste i en lång rad album – inleds hårdast möjligt med Crazy dance och titelspåret är rockigare ändå (lite av NRBQ, tänker jag). Om ackorden suttit på andra platser hade det varit ur-rock’n’roll.
Bas och trummor, Chris Pepper spelar bluesmunspel i vissa låtar. Lite mer jazz med blues i Mose Allisons Your mind is on vacation och Kris Kristoffersons Nobody wins har blivit en countryduett med sångerskan Sally Barker. Även ett par traditionella blueslåtar och visst, också tolkningarna är bra. Ändå hade det i mina öron kunnat få vara egna låtar hela albumet igenom. För Brooks Williams är, som sagt, en mycket bra sångpoet i alla nämnda genrer. Hör bara den melodiska och vackra, så väl konstruerade nutida folksången Rosalyn.