Sollinger Hermansson

Dela den här recensionen:

Vad jag gör? Jag har det stillsamt och behagligt i sällskap med Fredrik Hermanssons piano och Palle Sollingers kontrabas. De har skapat den mycket intagande skivan My friend with Takotsubo, med mjukt tilltalande jazz i duoformatet. Med en viss nordisk klangbotten, och lyriskt pianospel som inte står Esbjörn Svensson eller Martin Hederos särskilt långt efter. I ständig samklang med Palle Sollingers kontrabas åstadkoms finstämd och vilsam musik som jag gärna återkommer till.

Att Hermansson skapat musik till stumfilm förvånar föga. För det här är musik att skapa egna små bilder till, rörliga eller ej. Själva rörelsen sköter Fredrik Hermanssons pianofingrar så bra, liksom Sollingers inkännande knäppande på kontrabasen.

Jazz By Bolero är namnet på ett nytt skivbolag som i april släppte jazzpianisten Carl Bagges album Visitor. Etiketten är startad som en ren jazzetikett av Bolero Recordings-chefen Billy Bolero, vars bana inleddes som soloartist för fyrtiotalet år sedan, innan han bildade bandet Zzaj med sångerskan Anna Nederdal. Senare har Bolero jobbat med allt från Di Leva och SH! till Irma Schultz och Uno Svenningsson, inte minst på olika skivbolag och musikförlag. Att döma av årets två släpp har vi att göra med en ny kvalitetsetikett för svensk jazz, hittills med pianot i centrum.

Men att Jazz By Bolero kallar My friend with Takotsubo duons debut är inte riktigt sant. Det finns mer att lyssna på via strömningstjänsterna, både som duo och i aningen större format. Och Lira recenserade duons album Brännkyrkagatan 44 redan 2016 …