Bill Frisell

Dela den här recensionen:

Music IS utropar Bill Frisells nya skiva med versaler i verbet. Men det är knappast några utrop eller stora bokstäver i musiken. Frisell spelar alla instrumenten själv. Han bygger upp musiken med förströdda toner och loopar. Han kan sedan utforska den förströdda diktionen eller förtäta uttrycket, men musiken är med undantag av något kortare spår lågmält sökande.
Låtarna är korta, och de har alla måleriska titlar som förankrar dem inte bara musikaliskt utan också i en föreställningsmässig tradition: Kentucky derby, Rambler, Pioneers men också Ron Carter och Winslow Homer, en akvarellmålare verksam under senare delen av 1800-talet.
Och det är också väsentligen i akvarelltoner som Frisell målar på nya skivan. Som hyllning till traditionen väver han också in passager ur Where have you been, Billy Boy? Det är elegant, men också gjort med glimten i ögat.