! Just nu upplever vår webbleverantör störningar som leder till långsammare svarstider på lira.se

Skivrecension

Pi/Forsyte Jazz

Steve Lehman Octet

Mise en abîme

Skivbolag: Pi/Forsyte
Recenserad av: Carl Magnus Juliusson
Publicerad: 10 nov 2014

Sök after den här artisten på...
Spotify iTunes YouTube

Dela den här recensionen:

Steve Lehman tillhör med sina 36 år den yngre generationen experimentella jazzmusiker som nått ett större erkännande. Hans oktettskiva Travail, transformation & flow blev till exempel utsedd till årets jazzskiva 2009 av New York Times.
På nya skivan, Mise en abîme, kör han med samma sättning: två saxofoner, trumpet, trombon, tuba, vibrafon, bas och trummor. Bakom basen står ingen annan än Drew Gress som bland annat varit med på John Abercrombies två senaste skivor. Dessutom kör Lehman själv även liveelektronik ovanpå allt detta.
Kompositionerna är alla Lehmans förutom en. Ljudbilden är dramatisk, aggressiv, noisig, nästan lite stompig här och var. Ibland påminner det en del om Ornette Coleman, fast modernare och med tyngre och drivigare bas och trummor. Även elektroniken utgör här ett spännande inslag i soundet, särskilt det vackra avslutet, spåret Parisian thoroughfare transcription, där Chopins preludium nr 20 hackats upp, körts genom en effektbox och blandats upp med en förvrängd röst och ett saxsolo.
Kanske kan vi ändå sträcka oss så långt att säga att det här är en skiva som andas samma känsla av det moderna storstadslivets larm och stojande trafik, av samma färg och frustration och frihet, som vi för ett halvsekel sedan fann hos Ornette, och som med moderna medel nu stilsäkert förts in i samtiden.

Annonser