Franska Trion

Dela den här recensionen:

Franska Trion 20-årsjubilerar med att släppa sitt tolfte album Mellan fyra väggar. Stilen är densamma— en mix av rock’n’roll, boogie woogie och visa, men här hörs några nya överraskande inslag, till exempel en munter vals.

Albumet innehåller en samling låtar med texter om livets nesligheter, svek, falskhet likväl som glädje, hopp och tröst. Sångaren, låtskrivaren och pianisten Matti Ollikainens träffsäkra poesi är en fröjd att lyssna på. 

Spåret Brinnande sjuka skönhet har en febrigt massiv ljudbild och matar fram på ett skönt monotont sätt. Mycket trummor och orgel. Pandora får mig att tänka på John Holms musik. En plats för oss är en form av ödesmättad psalm som handlar om att känna ånger och att det går att få förlåtelse.

Och helt plötsligt kommer Kaggevalsen, en hundra procent banal dragspelsvals i muntra tongångar och med glad text. Ja, det spretar på skivan men det ger ju en mångfacetterad bild av Franska Trion och visar på att bandet inte kan sättas i något fack.