Theo Croker

Dela den här recensionen:

Samtidigt som Theo Croker ger ut denna soloskiva ger han även ut en hyllningsplatta till Miles Davis med kvartettjazz och orkester (se recension här intill). Troligen hade Miles Davis varit mer intresserad av Love quantum, ett slags mix av jazz, soul, funk och electronica. Musik som inte varit möjlig utan Miles Davis banbrytande insatser på 1970- och 80-talen.

Andra låten på nya skivan, Jazz is dead, är märkligt nog den kanske jazzigaste låten på skivan med vilda blåssolon från Theo Croker och saxofonisten Gary Bartz. Den som tidigare lyssnat på Croker kommer att känna igen hans speciella täta streetsound med neosouliga hiphopbeats som blandas med jazz.

Här finns många gästande sångare och rappare, bland andra Jill Scott och Wyclef Jean. Den nostalgiskt skimrande Somethin’ med härliga Ego Ella May, som låter som någon av de klassiska jazzsångerskorna, är en favoritlåt från skivan. Fast här finns hur mycket som helst att glädja sig åt och jag blir gång på gång lite förvånad att skivan redan är slut efter 34 minuter.