Mimi Terris Tempel

Dela den här recensionen:

Mimi Terris heter sångerskan. Mimi Terris Tempel är hennes nya grupp. Första gången jag recenserade henne var när hon för tio år sen på albumet Flytta hemifrån nyskapade den svenska jazzsången. Nu har hon, tillfälligt eller inte, lämnat jazzen för att ägna sig åt vad som kan kallas svensk sambabossa.  Alltså rytmer från Brasilien och texter på svenska. Mimi Terris har skrivit låttexterna och gjort ett par melodier, också Mats Andersson, Olle Linder och Dan Knagg bidrog med melodier. Nämnda Andersson och Linder utgör gruppens musiker; den förre på sjusträngad gitarr och fyrsträngad cavaquinho, den senare främst slagverk men även bas och cavaquinho.  Mimi Terris lät, då hon sjöng jazz på svenska, och låter, när hon sjunger svensk-brasilianskt, som Mimi Terris. Helt egen och sig själv. Hon sjunger inte alls svensk samba och bossa nova som, säg, Lill Lindfors, Sylvia Vrethammar, Cornelis Vreeswijk eller ens Miriam Aïda, som också hon ju samarbetar med gitarristen Andersson. Mimi Terris sjunger på två sätt: dels med och i de brasilianska rytmerna och dels självständigt. Det betyder att hon sjunger här, som huvudperson, och att musiken spelar där, som rytmisk scenografi. Jag tycker om bägge förhållningssätten men mest det sistnämnda. Som i inledande Vänner och På en sommardag, medan sången i Badkrukan och Tjata lite till, en barnsamba som strax blev en favorit, bubblar nära ihop med rytmerna. Några gånger, Bästa nu och Älska i prosa är ett par exempel, sänks tempot och Mimi Terris förenar svensk visa och svensk jazz med sin nya bossasamba. Några spår, bland annat Bara vid havet och Än en gång, kan kallas skärgårdssamba med känsla av sol, vind och vals. Missa inte heller de Beppe Wolgers-fyndiga texterna på temat hjärta och smärta men betydligt mer poetiska än så. Lika personlig med orden som i rösten sångdiktar Mimi Terris om sitt liv så att det blir ditt och mitt liv. Mats Andersson spelar förstås skickligt på gitarrerna men än viktigare för musiken är Olle Linders handdrivna afro-brasilianska trumrytmer. Vindla String Quartet lägger till stråkar, även ett par flöjtister gästar och i Avgrunden får Filip Jers sitt munspel att kvida.