Sans

Dela den här recensionen:

Den engelske multiinstrumentalisten Andrew Cronshaw (elcittra, kantele, slovakisk flöjt) har en förkärlek för att experimentera med och blanda musikstilar och influenser och har en förmåga att omge sig med intressanta och kunniga musiker för sina projekt. Så var också fallet på hans senaste album, The Unbroken surface of snow (2011), där han samarbetade med armeniern Tigran Aleksanyan (duduk), finska sångerskan Sanna Kurki-Suonio (bekant med Hedningarna) och Ian Blake på sopransax och basklarinett. Under den påföljande turnén växte kvartetten ihop till en riktig grupp, Sans, som nu har släppt sin första, egna skiva.
Sans Live spelades in under gruppens turné i Flandern i december 2013, genom direktupptagning via Crownshaws scenmixer, och visar upp kvartetten utan varken studiopålägg eller skyddsnät. Det är en spännande skiva där gruppmedlemmarna låter sina respektive musikaliska traditioner – engelska folksånger, svepande armeniska melodier och gamla sånger från Karelen – dess likheter och olikheter, vävas ihop till något nytt och eget.
En gammal traditionell armenisk sång och en engelsk folksång blir introduktioner till varsin finsk sång; en sefardisk sång citeras i en finsk koral; blåsinstrument från Slovakien, Armenien och Västeuropa enas i ett finskt stycke; musiker och musik förenas i en känsla av andakt och ett gemensamt vemod som är både mycket vackert och mycket speciellt.