Skivrecension

Letter to you
Americana-rock

Bruce Springsteen

Letter to you

Skivbolag: Columbia/Sony
Recenserad av: Mark Andersson
Publicerad: 23 okt 2020

Dela den här recensionen:

Letter to you är en samling sånger för den som aldrig tröttnar på att rida Ray Bradburys uppväxtskildringar mot solnedgången. Det är en mer sentimental än nostalgisk historia skriven om och för alla som har haft en bundsförvant, en bandmedlem, en lagkamrat att resa genom livet med.

Således följer Bruce Springsteens tjugonde album i mångt och mycket den väg som artisten har stakat ut under karriärens senare år – via självbiografier, karriärsammanfattande Broadwayföreställningar och stilistiska musikhistoriska experiment, hit till ett slags bokslut, med The E Street Band på allvar samlat i studion för första gången sedan 1980-talet.

De nio nya sångerna hämtar kraft ur årtionden av sliten rock’n’roll-extravaganza, det är föga originellt men låter hemtamt, levande och luftigt i springande orgeltoner och hungriga elektriska gitarrer. Med tidens förgänglighet som vägvisare mot en hoppfull men alltmer osäker framtid äger sångerna ett slags brådskande spontanitet, det låter lite löst i fogarna men som en konsekvens av det skyndsamma avstampet också mer angeläget än på länge.

Sällskapet av tre tidigare outgivna stycken från tidigt sjuttiotal bidrar förstås till att understryka det återblickande anslaget. Vanligtvis höjs snabbt varningsflagg för den sortens skåprensande tilltag, men faktum är att kompositionerna passar sömlöst in i helheten.

En åldrad röst och ett rutinerat band ger de äldre sångerna en helt annan tyngd. Befriade från sin ungdomliga spattighet och begåvade med ett svindlande metaperspektiv, där artisten finner sig jämbördig de tidiga folk- och rockjättar som en gång influerade honom blir tilltalet minst sagt bitterljuvt.

Visst finns här ett fåtal stoppklossar där artisten snubblar en smula på sin egen adrenalinkick. Det rubbar helhetsbilden, men är petitesser i det större sammanhanget som ser Springsteen lägga till ännu ett stycke asfalt till sin oändliga musikaliska landsväg. Om än tillfälligt tycks han här skymta en slutstation vid horisonten.


Fler recensioner

Annonser