Calan

Dela den här recensionen:

Calan är en ung grupp från Wales med sättningen Angharad Jenkins (fiol), Patrick Rimes (fiol), Samiwel Humphreys (gitarr), Shelley Turner (harpa) och Bethan Rhiannon (dragspel). Gruppen har funnits sedan 2006 och har genomgått en handfull medlemsbyten genom åren. Men Kistvaen, deras femte album, visar upp ett väldigt samspelt band som har en tydlig förkärlek för fart och fläkt, vilket framkommer redan från starten.

De första tre låtarna går sömlöst från den ena till den andra, utan att dra ner på tempot. Samma intensiva driv och smittsamma spelglädje återfinns på det följande spåret, det instrumentala, traditionella låtsetet Cofi condt.

Kompositionerna är en blandning av eget material och traditionella låtar. Sången är på främst på walesiska, med ett par på engelska. Arrangemangen är starkt rytmiska, uppiffade med inslag av pop, rock, jazz och Philip Glass-artad ambience och imponerande stämsång.

Barnramsan Rew-di-ranno är en storm i barnkammaren. Och det finns en inneboende enträgenhet i Rimes säckpipa, på Pat the lucky dog. Men det finns också stunder för andhämting på den underbara, harpledda instrumentalballaden ‘Dolig abertawe och den traditionella sången Mari Morgan.

Calan håller sig dock inte lugna länge. Deras sprudlande energi och lekfullhet ger sig även till känna i O G Greta, ett engagerat hyllningsspår till idolen Greta Thunberg. Liksom i Monopolreferensen på den avslutande låt-
snuttens uppmaning att inte passera ”Gå”, och inte inkassera 200 pund.

Det här är musik man blir glad av. Vilket är speciellt viktigt i dessa tider.