Diverse artister

Dela den här recensionen:

Albumet Kalevala – elävänä tai kuolleena (Kalevala – levande eller död) är ett beställningsverk där ett dussintal finska musiker skapat varsitt musikaliskt uttryck av sin relation till det finska nationaleposet Kalevala. Initiativtagarna utlovar förnyelse av den tidlösa folkdiktningen bortom alla stela festtalsammanhang där Kalevala flitigt citeras. Låter nästan lite pampigt, skapar förväntningar. Det handlar ju inte om vilken bok som helst.
Musikerna har fått totalt fria händer för sitt skapande. Det hade nog varit bra med lite konstnärligt ledarskap för att styra upp projektet och knyta ihop säcken lite stiligare. För resultatet känns ojämnt, medelmåttiga låtar blandas med pärlor. Musikaliskt finns allt från rap, indierock, folkmusik och pop till techno.
Rapparen Paleface och folkmusikern Maija Kauhanen tar Kalevala in i samtiden genom att sjunga om urbana shamaner. Tuomari Nurmio & Tohtori Hillilä använder versformen kalevala-meter, upprepningar och allitteration som ju är kännetecknande för finsk runosång och Kalevala. Det är på det sättet man får fram den typiska rytmen. Låten Tulikipinä har dessutom traditionell lyrik och man häpnar hur perfekt den sitter med alla sina rytmiska element.
Med Jaakko Laitinen & Väärä Raha reser man med rymdsonden Voyager på Vintergatan, en het dansmusiklåt från Balkan som spelas i snabbt tempo. Lovsång till universums hemligheter och det är där Kalevala kommer in. Kalevala är ju en djupt andlig bok med en massa livsvisdom och andliga läror gömda i symbolspråket. Alldeles för få är medvetna om detta!
Mara Balls bidrags Väki närmar sig grungerock. Kultkvartetten Suistamon Sähkö fängslar med sin mäktiga etniska techno som blandar elektronisk musik med dragspel, hiphop och folkmusik.
Chockerande är det att lyssna på Ismo Alankos vrål ”Jag hatar Kalevala” i den energiska punklåten (även om det säkert sjungs med ett stort mått av ironi). Var det korvstoppning och utantillläsning då Kalevala låg på skolschemat? Och resultat? Kalevala dog!