Vincent Peirani

Dela den här recensionen:

Franske ackordeonisten Vincent Peirani är en för mig ny bekantskap och dragspel får mig främst att tänka på Astor Piazzollas melodiösa jazztango och kanske Richard Galliano (som gjort flera fina samarbeten med Jan Lundgren). I sällskap med Ziv Ravitz (trummor) och Federico Casagrande (elgitarr) vill Peirani utmana den gängse bilden av dragspelet som ett mjukt och ”snällt” instrument, han vill tänja på gränserna. Han gör det alldeles förträffligt och öppnar med en lekfull cover på en låt av Marilyn Manson. 

Låten River är folkrockig och för tankarna till Hoven Drovens tunggung och i Circus of light briljerar han i en smäktande vacker experimentell utflykt. Bra tryck har även jazzrock-syntiga Heimdall. Mindre lyckad, i mina öron i alla fall, är industrirockiga Copy of A. Klart bäst och mest njutbar är den skira Les larmes de Syr – här återupptäcks dragspelets varma, mjuka och högst melankoliska ton. Kanske är det trots allt här dragspelet kommer till sin fulla rätt.