Amy Cervini

Dela den här recensionen:

Amy Cervini har under sin karriär försökt påvisa att det bara finns bra och dålig musik och därmed försökt överlappa de klyftor som kan finnas mellan genrer som modern jazz, gammeldags jazz, pop och country. Hon är inte ensam om detta, Willie Nelson är ett annat bra exempel.
På Cervinis fjärde soloskiva är detta tydligare än någonsin. Bara titeln, Jazz country, visar hennes ambitioner att förena två vitt skilda musikaliska genrer. Vid en första anblick ger skivan dock ett spretigt intryck. Cervini har valt att göra låtar av bland andra Neil Young, Carrie Underwood, Hank Williams, Nat King Cole och Johnny Cash. Hon gör även en cover på låten Calling you från filmen Bagdad Café. Därtill innehåller skivan flera original, såsom Penguin dance och franskspråkiga Je danse avec la neige.
Men när man väl lyssnar på skivan inser man att den inte alls är spretig. Det som håller skivan samman är Cervini själv, eller snarare hennes röst. Hon har en förmåga att göra låtarna till sina och ändå ha ursprungssjälen kvar. Skivan har några gäster, däribland Jesse Lewis och Nellie McKay. Men det är Cervini själv som glänser på vartenda spår. Gästerna känns på så vis nästan onödiga.
Alla låtar på skivan är bra. Några personliga favoriter som sticker ut är ändå I still miss someone, den gamla slagdängan Blue moon och Frim fram sauce. Jag hoppas redan på en uppföljare mer fler Cervinifierade versioner från jazz- och countryfloran.