Mário Laginha

Dela den här recensionen:

Den portugisiske pianisten Mário Laginha kanske inte är så känd i eget namn för den stora allmänheten, men flera har säkert hört honom i olika projekt med hans partner, vokalisten Maria João känd för sin extrema sångteknik exempelvis i improvisationer med Bobby McFerrin. Titeln Jangada betyder flotte och kommer från det faktum att Mário Laginha plockar upp väldigt många olika influenser i sitt spel, likt drivved som tillsammans binds ihop till en helhet. 

Det är en klassisk pianotriosättning med Bernardo Moreira på bas och Alexandre Frazão på trummor, inspelat med ett väldigt rent och fint ljud där samtliga instrument och inte minst trummorna hörs tydligt och separerat. Det hörs att Mário Laginha är klassiskt skolad på hans fina teknik, ofta med en mjukt böljande frasering snarare än med fokus på sväng. I kompositionerna hörs det också att han också skriver för mycket annat, exempelvis teatermusik och för större orkestrar. Det finns flera välkomponerade stora kontrapunktiska element. Låtarna har ofta flera delar och många komponerade detaljer, men självklart finns utrymme för improvisation där också. 

Helheten blir en mäktig resa, jag tycker mig höra inspiration från Brasilien, Västafrika och romantisk klassisk musik. Allt i en ändå typiskt europeisk jazztradition. Trion är oerhört samspelt, och det finns en skönt avslappnad attityd, det låter som de har väldigt kul när de spelar. Det är mycket musik och många toner, kanske att de skulle ha tjänat på att skala av lite, eller så kommer skivan att kännas klockren för mig om ett år när jag kommer tillbaka till den och hunnit smälta allt.