William Sundman Sääf

Dela den här recensionen:

En av anledningarna till att Fred Åkerström blev riktigt stor i och med Trio CMB-albumet var, förutom hans sång, även det aningen sparsmakade och förhållandevis nyskapande kompet med tvärflöjt, cello och gitarr. Låter kanske inte så udda men det var det, där och då. 

William Sundman Sääf har också tänkt till och lyckas i de flesta av sina tolkningar att göra något väldigt fräscht. Inledningsvis i hans version av Gutår båd natt och dag, med Kim Persson på blockflöjter. Ack vad för en usel koja är liksom flera övriga spår ”eldig, kvick och yster” med en hel del dramatik i framförandet. Glimmande nymf serveras i en stillsam och inte helt intressant version – den känns ärligt talat lite uttjatad. 

Det mesta är annars lysande, och framfört med en idérikedom som inte är så vanlig i Bellmanska sammanhang. Där trakteras leksakspiano i Uppå vattnets lugna våg och Sundman Sääf får även hjälp med sången, av Rebecka O’Nils och Jenny Klefbom. Carl Michael ler då i sin himmel för det är överjordiskt läckert. 

Ännu mer skönsång blir det i Över loppan men då med manskör. I Bellmans sång nummer 14 visar Andreas Sporrong att dragspel är ett instrument som borde användas oftare till Bellmans sånger och epistlar, och visan avslutas balkanösigt. 

I Fader Berg i hornet stöter är det blåsarna som utmärker sig mest och bäst och William Sundman Sääf är kanske inte någon mästare i att sjunga vackert men när det gäller att levandegöra Carl Michael Bellmans burleskerier är han en stjärna. 

Albumet är mycket varierat och framstår, tack vare flera osedvanligt mäktiga arrangemang med ”trummor, pukor och trumpeter”, som en Bellman-mässa i åtta akter. Tolkningarna är levande som en överfart i roddbåt till Djurgården tillsammans med de överförfriskade Winblad, Fredman, Mollberg och Wingmark med flera.

Något säger mig att vi nu är inne i en ny era när det gäller Bellmantolkningar och det kommer satsas mer på snygga och fantasifulla arr än att sjunga som Fred. 

Slutligen bör nämnas att William Sundman Sääf inte bara sjunger Bellman bra, han är en utmärkt gitarrist och står bakom de geniala arrangemangen vilket är det viktigaste för detta albums storhet, liksom det lite oväntade urvalet Bellmanhistorier.