Skivrecension

I like it down here
Americana

Will Kimbrough

I like it down here

Skivbolag: Daphne Records
Recenserad av: Magnus Östnäs
Publicerad: 28 maj 2019

Dela den här recensionen:

Southern rock opera var Alabama-bandet Drive-by-Truckers första och mest emblematiska och sammanhållna album. Kommer att tänka på den vid lyssningen av Alabama-sonen och Emmylou Harris-gitarristen Will Kimbroughs nya skiva I like it down here. Liksom Southern rock till viss del är en uppgörelse med livet i södern är Kimbroughs nya en kärleksförklaring men också en vidräkning med rasism och trångsynthet som fläckar hans söder. Det är fem år sedan Kimbroughs förra soloskiva Sideshow affair och visst känner man igen mycket av den begåvade låtskrivaren, gitarristen och sångarens uttryck, men det har också tillkommit en tyngd och ett allvar bredvid hans vemod. Alabama (for Michael Donald) är berättelsen om den unga svarta mannen som lynchades av ett gäng klanmedlemmar i mars 1981. Michael Donald kom från samma stad i Alabama som Kimbrough och hade gått på samma skola. Det är en blytung vidräkning och ett memento i en tid som sett dessa krafter återkomma.

I like it down here kommer efter fem år av producerande av andras skivor, duo-samarbete med Birgitte DeMeyer, med bandet Willie Sugarcapps och med Emmylou Harris Red Dirt Boys. Två av Red Dirt Boys gör gedigna insatser på nya plattan: trumslagaren Bryan Owings och basisten Chris Donohue som ger musiken det efterlängtade hänget. Lyssna till exempel på Donohues Garry Tallent-sväng i I’m not running away. Smakfullt och varierat spel av Kimbrough och fina sånginsatser av DeMeyer, Shemekia Copeland, Lisa Oliver-Gray och Sugarcane Jane med pedal-steel av duo-halvans Anthony Crawford.


Fler recensioner

Annonser