Skivrecension

Honey from a winter stone
Musik på allvar

Ambrose Akinmusire

Honey from a winter stone

Skivbolag: Nonesuch
Format: CD/LP/DL
Recenserad av: Ulf Johanson
Publicerad: 23 maj 2025

Dela den här recensionen:

Han gör det inte lätt för sig, Ambrose Akinmusire, eller för oss. För det är i ärlighetens namn en ganska krävande svit den kaliforniske trumpetaren och kompositören skrivit och spelat in. Men så hör han också till avantgardet, även om han hörts i många olika sammanhang som sideman, inklusive bidrag till Kendrick Lamars To pimp a butterfly. Inget för slölyssning alltså. 

Det här är konstmusik, jazz, spoken word och hiphop-berikad jazz i ett. Fem kompositioner mellan 7:30 och 29 minuter långa, samtliga skrivna av Akinmusire. Upphovsmannen kallar skivan ”ett självporträtt”. Den inledande Muffled screams har också text av honom, enligt uppgift baserad på en nära-döden-upplevelse som drabbat honom.

På ett övergripande plan är det här en produktion som är inspirerad av och hyllar (minimalist-) kompositören Julius Eastman (1940-1990), som arbetade med motiv som svart identitet och kamp, kallade sin musik ”organic”, och som uppmärksammats en del på senare år.

De vokala inslagen görs av Kokayi, språkvirtuos, producent och rappare som liksom Akinmusire tidigt jobbade med saxofonisten Steve Coleman. Så när som på Akinmusires text jobbar Kokayi improvisatoriskt, ”freestyle” som det står i skivans liner notes. Det är ord med kraft och svärta.

Förutom Akinmusires grupp – Sam Harris, piano, Chiquitamagic, syntar och lite vocals, och Justin Brown, trummor – har man en stråkkvartett till förfogande i Mivos-kvartetten.

En komposition som Bloomed (the ongoing processional of nighas in hoodies) startar i minimalistisk stil där ett enkelt stråk rör sig runt en och samma pianoton, sen resten av stråkarna, efter tre minuter kommer bandet in, med Akinmusires trumpet i fri stil runt basfiguren, sen stråket in igen, mer minimalism. Efter detta instrumentala är Kokayi sugen på ett freestajla vokalt igen i MyYanx, uppbyggd på synthesizer och trummor.

Min favorit här är Owled, något slags lyrisk minimalism med Kokayi som mångordig rappare och predikant. En suverän ordkonstnär. Honey from a winter stone är ett färgrikt, kraftfullt och omväxlande lyriskt, glödande och kanske melankoliskt konstverk, som en bred ljudväv full av känslouttryck av en artist som tar sitt arbete och sitt liv på fullt allvar.


Fler recensioner

Annonser