Skivrecension

Highway queen
Uppkäftig americana

Nikki Lane

Highway queen

Skivbolag: New West Records/Border
Recenserad av: Pierre Eriksson
Publicerad: 21 maj 2017

Dela den här recensionen:

”Oh yippie ki yey”, ropar Nikki Lane innan hon vevar igång den frejdiga uppföljaren till hyllade andraalbumet All or nothin’. Jag ska villigt erkänna att jag är svag för såväl Lanes uppkäftiga attityd som hennes blandning av rock och country. Det är möjligt att jag är färgad av att ha sett henne live i Nashville för några år sen – hennes rappa mellansnack var oerhört underhållande – men jag tycker att personligheten lyser igenom även på skiva och att hon är ett välkommet tillskott till den ganska artiga americanafamiljen.
Där Dan Auerbach från the Black Keys åstadkom stordåd med All or nothin’ och lyckades placera Lanes beslöjade röst – en blandning av Dusty Springfield och Loretta Lynn – i en härligt rå produktion med stora vintageinfluenser, verkar Lane den här gången – tillsammans med pojkvännen, gitarristen och medproducenten Jonathan Tyler – sträva efter en mer dämpad och polerad ljudbild. Det är visserligen tillräckligt dammigt för att inte skrämma bort americanapubliken (och inte ens i samma kvarter som modern mainstreamcountry), men ändå en lite tråkig utveckling.
Precis som på tidigare album visar Nikki Lane att hon är en strålande låtskrivare, som i Hot Band-doftande Jackpot där hon kanaliserar sin inre Emmylou Harris med bravur, i 50-femtiotalsrockiga Companion där hon med raspig röst ger sin kärleksförklaring till sin partner och avslutande countryballaden Forever lasts forever om ett misslyckat äktenskap som inleds med den briljanta raden: ”The only ring left on my finger is a lighter shade of skin.”


Fler recensioner

Annonser