Skivrecension

Heartleap
Intim singer-songwriter Lira Gillar

Vashti Bunyan

Heartleap

Skivbolag: Fat Cat/Border
Recenserad av: Lars Fahlin
Publicerad: 21 dec 2014

Dela den här recensionen:

Vashti Bunyans första album, Just another diamond day, kom 1970. Det gjorde inte mycket väsen av sig och besviken på en ointresserad musikbransch gav sig Bunyan istället ut på en häst-och-vagn-resa som tog henne till de skotska Hebriderna.
Där kunde historien ha slutat, om inte skivan hade kommit ut på cd 2000, med oväntat stor respons från inte minst dagens nu-folkartister, som Devendra Banhart och Joanna Newsom. Sporrad av det nyväckta intresset för hennes musik släppte Bunyan en uppföljare 2005, Lookaftering, 35 år efter debuten.
Heartleap, Bunyans tredje album, har bara tagit nio år att producera. Och till skillnad från de tidigare två, är detta helt Bunyans produkt. Hon har spelat in hemma i sin egen studio, låtit det ta den tid musiken har behövt. Arrangemangen är sparsmakat vackra, närmast minimalistiska till sin natur. Bunyan spelar de flesta instrumenten själv, från gitarr till piano och syntar; flera gitarrpålägg byggs upp till en hel gitarrensemble, och upprepat enhandspiano blir en hel pianostämma. Men medmusikanter medverkar på gitarr, tumpiano, stråkar och bakgrundssång (Devendra Banhart på Holy smoke).
Stämningen är genomgående lågmäld, andelik, meditativ. Texterna är personliga, handlar huvudsakligen om relationer – Mother om Bunyans mor, Gunpowder om en före detta partner – framförda med en skör stämma som ligger nära mikrofonen. Intimt, meditativt och personligt, från hennes läppar direkt till lyssnarens öron. Under skivans 34 minuter är det bara jag och hon, i den skyddande tid- och rumsbubbla hon skapar.
Vashti Bunyan har förklarat att Heartleap är hennes sista album. Om så verkligen är fallet, avslutar hon sin skivtrilogi på topp.


Fler recensioner

Annonser